In English
Nutrition from sea to field - when a problem becomes a resource
I park the car in front of a gate on the Åland countryside. There are apparently grazing animals here. A little while later I am standing on a gravel road between a pasture and a field. Between the birches to my left, I see glimpses of water and some highland cattle looking at me under their brown fringes. In the field to my right is a large gadget. “It's a water cannon”, explains Annica Brink, water biologist and project manager for SEABASED Åland.
The aim of the project is to find good methods to reduce the Baltic Sea's internal nutrient load and thereby improving the areas around the coast. With the cannon we can take up nutrient-rich groundwater from one of the most eutrophic bays on Åland and irrigate fields. It's like an energy drink for the vegetation. We increase the production of the crops at the same time as we reduce the eutrophication in the Baltic Sea. It almost sounds too good to be true.
What about the salt for example?
Annica explains: “The salinity is so low, only about 3 per mille, so it does not inhibit grass and grain growth. And we take soil and groundwater samples to see what can happen in the long run.”
Two years ago, I interviewed Annica for the first time, when the whole project SEABASED had just been launched. Back then she said that “The most exciting thing is to see the effects afterwards, to see what happens in the ecosystem. Will our pilot areas continue to be used and the methods spread? What if I can say ’I was there when it started’. On a personal level, I want to learn more about project management and what it is like to work in an administration. I have the subject competence, so designing the pilot studies themselves is easy.”
Now we stand by the farmer Erik Rosenberg's field, which for the second year in a row will be watered by the nutrient-rich water from Kaldersfjärden bay. Annica has analyzed the results from last year. It shows that production increased by up to 170% and that a relatively large amount of nitrogen and phosphorus was taken out of the sea. It is precisely phosphorus that cyanobacteria (blue-green algae) need to be able to flower.
In other pilot areas around the Baltic Sea, they are trying to reduce phosphorus in other ways; through spreading specially treated lime, fish up large spikes and build pike factories. Originally, they also wanted to try to suck up bottom sediment, but it turned out to be too expensive. The results of the various pilot measures are compiled by the John Nurminen Foundation guidelines for the different methods, what they cost and what effects they have on the environment. The goal is to find more good methods for reducing the Baltic Sea's internal nutrient load.
In other words, we want to see a smaller amount of flowering blue-green algae and clearer water. On Åland it’s a real win-win situation – the crops want nutrition, and we want to remove it from the bays.
På svenska
Näring från hav till åker – när ett problem blir en resurs
Jag parkerar bilen framför en grind på åländska landsbygden. Här finns tydligen betande djur. En liten stund senare står jag på en grusväg mellan ett bete och en åker. Mellan björkarna till vänster skymtar vatten och några highland cattle tittar på mig under sina bruna buskiga pannluggar. På åkern till höger står en stor manick.
- Det en vattenkanon, förklarar Annica Brink, vattenbiolog och projektledare för SEABASED på Åland. Projektet skall hitta bra metoder för att minska på Östersjöns inre näringsbelastning och därmed förbättra områdena runt kusten. Med kanonen kan vi ta upp näringsrikt bottenvatten från en av Ålands mest övergödda vikar och bevattna åkrar. Det är som en energidryck för växtligheten. Vi ökar produktionen av grödorna samtidigt som vi minskar övergödningen i Östersjön.
- Det låter ju osannolikt bra. Men hur är det med saltet?
- Salthalten är så låg, bara ca 3 promille, så den hämmar inte vall- och spannmålstillväxten. Och vi tar jord- och grundvattenprover för att se vad som kan hända på längre sikt.
För två år sedan intervjuade jag Annica första gången, när hela projektet SEABASED precis hade startat. Då sade hon så här:
- Det mest spännande är att få se effekterna efteråt, att se vad som händer i ekosystemet. Kommer våra pilotområden att fortsätta användas och metoderna att spridas? Tänk om jag får säga: Jag var med när det startade. På det personliga planet vill jag lära mig mer om projektledning och hur det är att jobba inom en förvaltning. Jag har ämneskompetensen, så att designa själva pilotstudierna är det lätta.
Nu står vi vid jordbrukaren Erik Rosenbergs åker som för andra året i rad skall vattnas med Kaldersfjärdens näringsrika vatten. Annica har analyserat resultatet från förra året, och det visar att produktionen ökade med upp till 170 % och att en stor mängd kväve och fosfor togs upp ur havet. Det är just fosfor som cyanobakterier (blågröna alger) behöver för att kunna blomma.
På andra pilotområden runt Östersjön testar man att minska på fosfor på andra sätt: genom att sprida ut specialbehandlad kalk, att fiska upp storspigg och bygga gäddfabriker. Ursprungligen ville man också testa att suga upp bottensediment, men det visade sig vara för dyrt. Resultatet av de olika pilotåtgärderna sammanställs av John Nurminens Stiftelse med riktlinjer för de olika metoderna, pris och effekter. Målet är att hitta fler bra metoder för att minska på Östersjöns inre näringsbelastning.
- Vi vill med andra ord se en mindre mängd blomning av blågröna alger och klarare vatten. På Åland blir det en riktig win-win situation: grödorna vill ha näring och vi vill ta bort den ur vikarna.
