På svenska
RIBS Rolling Images in Business Startups – företagssimulering och "medialäskunnighet" för unga
Att besöka någon av RIBS verksamheter är en energikick. En mångfald ungdomar, prat, skratt, mobiler, kameror, tankekartor, upptåg, vänskap, delande och engagemang sköljer över en.
Projektet RIBS bygger vidare på ett gott partnerskap från tidigare med några nya partner. Grundidén har varit att föra samman ungdomar från landsbygdskommuner och låta dem lära sig mer om digitala medier och företagsamhet med hjälp av experter.
Genom att stimulera till internationellt samarbete och idégenerering på olika sätt har RIBS gjort en stor skillnad för deltagarna.
Någon har gjort en dokumentärfilm som tävlar på nordisk nivå, en annan en framgångsrik musikvideo, några har skapat sina sommarjobb, några marknadsföringsmaterial för företag, några gör event, någon har hittat ett helt nytt intresse, – och de flesta, om inte alla, har vidgat sin värld, sett nya platser, prövat nya saker och fått nya vänner.
Det är en livserfarenhet som gör skillnad och som de bär med sig i sin ryggsäck in i framtiden och som kan generera ”vad som helst”.
Fem regioner
Projektet har genomförts i fem regioner: Pargas, Åland, Estland (tre partner), Gotland och Stockholm.
Pargas stad är Lead Partner.
Projektansvariga Teresia Blomberg berättar kort om bakgrunden:
- Det fanns inget för kulturella aktiviteter i det nya CB-programmet. Och då tänkte vi på entreprenörskap, eftersom vårt gymnasium jobbar med företagsamhet. Så vi har den delen, och de andra partnerna har mer kreativitet och media. Det har varit en bra kombination. Det är inte traditionellt företagande, de här Joint Student Companies, utan mer nytt, t ex marknadsföringsfilmer för lokala företag och sådant. Alla de här områdena passar för glesbygden. De kreativa branscherna är inte platsbundna. Det har fungerat bra.
Och Central Baltic är en bra finansieringskanal för oss, det blir konkret lokal nytta.
Metoder för utveckling
Metoderna har varit lokala workshops varvat med internationella läger för att skapa ”Joint Student Companies” som företagssimulering.
Bland annat har ungdomarna fått jobba med följande frågeställningar:
- Hur kan vi göra våra intressen eller hobbyn till företag?
- Vad kan vi erbjuda lokala företag eller våra hemkommuner?
Teresia berättar:
- En gång i halvåret har vi haft internationella workshops för ungdomar, - en i varje region. Och så har vi haft massor av mindre utbyten mellan studerande, lärare och ledare som har träffat varandra. Vi har också haft många lokala träffar och kurser. Det är ju det som är grunden i projektet.
När jag frågar Teresia vad hon är mest stolt över nämner hon två saker – dels att projektet blev godkänt och att man fick finansiering. Det är många partner och mycket personal, vilket behövs, när man jobbar med ungdomar.
Exemplet Åland
Och det andra Teresia nämner är ett exempel från Åland:
- Emelie, projektledaren där, hade skickat ut en enkät till ungdomarna i början av projektet om vad de ville göra, och de flesta hade bara velat samarbeta med de egna lokalt och kanske från grannkommunen. Och nu hade hon gjort det på nytt, och nu var inställningen en helt annan: Jo, de får gärna komma hit, och yes, det kommer folk hit utifrån. Hon har alla platser till workshopen fulla, utan att ha annonserat. Det tycker jag är kul.
Emelie Hanström, projektledare på Åland, berättar att projektet bara på Åland har ordnat 41 lokala workshops, deltagit i 11 utbyten och fem internationella RIBS-läger. De åländska aktiviteterna har samlat 120 unika deltagare, varav 92 kommit från skärgården!
Eftersom de små åländska skärgårdsskolorna kan ha alltifrån 2 till 19 elever i hela högstadiet (!), så inser man att projektet haft en mycket stor genomslagskraft.
Hela projektet har genererat minst 30 gemensamma företagsuppslag.
Vad består när projektet är över?
- Vad hoppas du, Teresia, att är kvar, när projektet är slut?
- Jag hoppas att företagsamhetskurser är etablerade i alla deltagande skolor (mest gymnasier) och att partnerna har hittat ett nytt sätt att jobba på tillsammans med ungdomar. Och att ungdomarna har fått nya kontakter och idéer – de jobbar ju med sina gränsöverskridande företagssimulationer, och de gör någonting konkret.
Sofia, varför ville du vara med i RIBS?
Jag har också intervjuat deltagare, bland annat Sofia Lahtinen, nu 17 år, som är styrelseledamot i SKUNK, Skärgårdsungdomarnas intresseorganisation, på Åland.
- Varför ville du vara med i RIBS?
- Jag hade varit med redan i Young Voices, ett annat EU-projekt, och jag lärde mig mycket. Så jag tänkte, varför inte vara med i det här också?
- Kan du nämna någon av era företagsidéer?
- Det var några deltagare som hade varit utsatta för mobbning, så de gjorde en video och åkte runt och besökte skolor. Där var jag med och planerade marknadsföring och var värd för dem, när de kom till Åland. En annan idé vi jobbat med handlade om en bilpool för skärgårdsunga. Kommunikationerna är en utmaning i glesbygden, bussarna går sällan.
- Vad har varit lättare än du föreställt dig?
- Att umgås med folk från andra regioner. Jag trodde det skulle vara med landsgränser och skilda grupper, men vi har haft det jättebra. Alla talar med alla. Och vi har blivit vänner och har kontakt via sociala medier helt utanför projektet. Och det tror jag kommer att bestå. Genom alla aktiviteter på lägren, så har vi kommit nära varandra. Vi har gjort uppgifter och löst problem, men också haft fritid. Och ju bättre vi lär känna varandra, desto öppnare kan vi diskutera alla idéer och alla kan komma fram.
Asvlutningsvis
-Teresia, vad är framgångsfaktorer enligt dig, när det gäller internationella projekt?
- Framgångsfaktorer för mig är ett bra nätverk. Och bra projektledare. Projektledare är otroligt viktiga. Med bra projektledare kan man göra vad som helst. Och det har vi haft! RIBS är ett riktigt bra projekt!
