På svenska
DEN STORA NYTTAN MED ETT EU-PROJEKT
ADAPT är ett projekt inom Insatsområde 3.1 som handlar om att få till stånd smidigare person- och/eller godstransporter på ett hållbart sätt i Mellersta Östersjön.
Linda Blied är projektledare och representerar Sjöfartverket i Sverige, som är Lead Partner. Jag intervjuade henne sommaren 2017. Hennes intervju kommer först. Sedan har jag också talat med projektledare Ian Bergström, som jobbar på Ålands Landskapsregering, som är en partner i ADAPT. Hur han ser på projektet och samarbetet får du läsa längre ner i texten.
Vem är du?
Jag heter Linda Blied, är kartingenjör och jobbar på Sjöfartsverket sedan tre år tillbaka. Jag jobbar speciellt med sjökort, och jag har nästan enbart jobbat med ADAPT, som vi är och Lead Partner för.
Vad handlar ert projekt om? Och varför ville ni ha ett sådant projekt?
Att förbättra skärgårdstrafiken, att göra den säkrare och mer effektiv i Stockholms och Ålands skärgård.
Det som behövdes ur vår synvinkel var just sjömätningen i skärgården. Vi får inga statliga anslag för sjömätningar, utan allting finansieras via farledsavgifter, och de betalas bara av stora fartyg i de stora farlederna. Waxholmbolaget som kör skärgårdstrafik i Stockholm har hamnat i kläm eftersom deras rutter inte blir sjömätta, eftersom vi inte har haft någon finansiering att göra sjömätningar för. Genom Interreg såg vi möjligheten. Det var den urspungliga drivkraften, men sedan har det blivit många positiva spin-offer av det, speciellt mellan Stockholm och Åland. Projektet har visat sig väldigt nyttigt för dem som driver det praktiska arbetet.
Hur formades ert partnerskap?
Jag var inte med riktigt från början, men diskussionerna var igång, när jag började på Sjöfartsverket. Man ville ha bättre sjömätning i Stockholms skärgård. Vi försökte också få med finska trafikverket, men de hade inte tid. Och det är lite synd, men vi har ett bra partnerskap.
Vad har ni gjort hitintills i projektet?
Det började i mars 2016. Sjömätningarna i Stockholm och på Åland är klara. Det är en väldigt stor praktisk bit som blivit genomförd, och de andra partnerna har haft flera workshops.
Vad har varit lättare än du förväntade dig?
Jag tycker det har rullat på väldigt bra. Jag såg väl framför mig att jag som projektledare skulle behöva styra mer, men alla sköter sig exemplariskt och alla håller kontakten med alla på alla plan, så jag behöver inte gå in och kolla om de har kontakt med varandra. Det sköter de själva jättebra.
Vad har varit mer utmanande/svårare?
Ingenting. Det här eMS-systemet kan ibland vara ologiskt, men det är bara småsaker. Personalbyte på Åland påverkade, men det har gått bra.
Vad är det viktigaste resultatet (eller förväntade resultatet) i ert projekt?
Vi har inte riktigt kommit till resultatbiten ännu. Sjömätningarna skall processeras, och då kan man nå resultat. Vi har ju redan hittat några saker, och de mer akuta har vi åtgärdat direkt, t ex fel på sjökort. Då har vi justerat rutten direkt. Jag tror det redan har kommit ut ett trettiotal notiser i UFS (Underrättelser för sjöfarande). Nu ska vi bearbeta data lite mer systematiskt.
Vem är er målgrupp? Och hur når ni den?
Det är skärgårdstrafiken och fritidsbåtar, allmänheten – de kommer att ha mycket stor nytta av det här. Att vi förbättrar sjökorten och gör dem säkrare. Vi har haft en del kontakt. Vi har deltagit i båtmässan, jag har hållit presentationer, vi har haft ganska många tidningsreportage.
Vad gäller kommunikation, så har vi nu en trottoarpratare vid vår båt. Besättningen fick så många frågor från allmänheten, när de lade till vid någon brygga, och de fick svara på samma frågor hela tiden, så vi gjorde en informationsskylt. Så fort de är i hamn, ställer de ut den här trottoarprataren som säger att de mäter för ADAPT. Den står där hela kvällen och natten med EU-flaggan på och lite andra grejer. Den tror jag att har fungerat väldigt bra.
Vad vinner man genom att jobba med människor från organisationer i andra länder? Vad är nyttan med gränsöverskridande projekt?
Det har inte varit så svårt för vår del, vi har kunnat tala svenska med alla, och det gör ju att det inte känns som ett internationellt projekt. Vi på Sjöfartsverket möjliggör att Stockholm-Åland får ha sitt internationella utbyte.
Vad är du mest stolt över?
Vi har ett väldigt bra projekt, - det är stor samhällsnytta, det är konkret, det rullar på bra. Folk är engagerade. Jag är stolt över gänget helt enkelt.
Vad blir kvar, tror du, när projektet är slut? Hur gör ni era resultat hållbara över tid?
Resultatet: bättre tidtabeller och säkrare rutter. Vad gäller sjökortsbiten är det enkelt: det kommer uppdaterade sjökort och så ligger det kvar där. Det som kan vara svårare är workshopen som varit mellan Åland och Stockholm, att det blir konkreta förändringar, att det inte bara är intressant att höra om andras sätt att jobba. Det kan ju vara något som kommer fram och som man vill implementera i sin egen verksamhet, och utmaningen är då att få med hela organisationen uppåt, så att man får göra en förändring.
Vad ser du som framgångsfaktorer när det gäller gränsöverskridande projekt?
Oj, det var en svår fråga. Det är väl kommunikation. Det är viktigt, när man sitter på olika ställen, att man vet vad de andra gör. Det känns som en avgörande grej som särskiljer ett internationellt projekt från ett vanligt projekt i huset, men vi har ju varit ganska lika. Det har inte varit så stora kulturella skillnader.
Något annat du vill tillägga?
Det är ett väldigt roligt projekt att arbeta med, och fastän det inte är så internationellt, så är det kul med Interreg-kopplingen, att man får det här internationella utbytet på gemensamma dagar och så, ser vad andra projekt gör och vad många grejer man kan göra runt Östersjön.
* * * * *
Och så ställer jag mina frågor till Ian Bergström på Åland:
Vem är du?
Jag heter Ian Bergström och är projektchef på Ålands Landskapsregering. Jag har hand om projekt som omfattar infrastrukturutredningar och investeringar för skärgårdstrafiken samt sjömätningar, drift och underhåll av de grunda åländska farlederna. Jag jobbar ca 30 % med ADAPT.
Varför ville ni ha ett sådant här projekt?
Det här är ett resultat av två olika projekt eller kontakter som vi hade.
Det ena handlade om digitalisering av farleder genom att skapa digitala modeller för farlederna baserat på nya sjömätningsdata och moderna, digitala farledsplaneringsverktyg, där jag hade fått en inbjudan till Sjöfartsverket i Sverige via Trafikverket i Åbo. Det andra var ett studiebesök till Stockholms Läns Landsting (SLL) i samband med en utredning om hur vi på Åland skulle utforma en ny lagstiftning gällande kollektivtrafik, där även kollektivtrafik till sjöss togs upp.
I den vevan fick vi höra om ADAPT-projektidén och insåg att vi kan tillföra något. Vi har farleder som kan utvecklas. Vi är båda förvaltningar, men helt olika, och vi behandlar samma frågor: den skattefinansierade skärgårdstrafikens servicenivå och ekonomi.
Hur formades ert partnerskap?
Tack vare de ovannämnda kontakterna kom vi med. Själva processen tog ett år – att komma in i tänkandet. Svenskarna hade en bra konsult under ansökningsprocessen som hjälpte oss med planering och målformuleringar. Utan den hjälpen skulle det inte ha blivit lika bra.
Hur har det gått hitintills? Vad har ni gjort hitintills i projektet?
Vi är väl i fas med det vi planerade att göra här på Åland. Vi gjorde sjömätningar av fyra farleder 2016, och nya farleder sjömättes sommaren 2017, helt enligt plan. Vi har identifierat olika områden att förbättra i alla fyra farleder som vi mätte först. Alla kan inte göras inom detta projekt, men vi vet vad som behövs.
Vad har varit lättare än du förväntade dig?
Samarbetet med parterna, vi har haft lätt att hitta gemensamma beröringspunkter och kunnat dela erfarenheter öppet. Samarbetet ger en bra spridning av erfarenheter som alla parter har nytta av. Vi har en öppen och transparent dialog.
Vad har varit mer utmanande/svårare?
Rapportering i EMS-systemet är utmanande och tidskrävande.
Vad är det viktigaste resultatet (eller förväntade resultatet) i ert projekt?
Konkret kommer projektet att resultera i en ny och flera uppdaterade farleder med större sjösäkerhet gällande utmärkning och djupgång, som skärgårdstrafiken och allmänheten har nytta av.
För sjöfarare så blir det förbättrad prickning och på sikt förbättrade sjökort.
För skärgårdstrafiken innebär det en mer skyddad väg och kortare väg. Sjötrafiken blir säkrare, då fritidsbåtarna leds bort från yrkestrafikens stora farleder, och när vi hittar effektiva rutter minkar bränsleförbrukningen, och man sparar tid.
Nya och bättre utmärkta så kallade grunda farleder (under 4,1 m) ökar tillgängligheten och sjösäkerheten.
För oss som myndighet kommer det erfarenhetsutbyte som vi har med SLL angående trafikplanering, intermodala kopplingar, vintertrafik, mm, att effektivisera våra rutiner.
På vilket sätt når ni era slutkunderna/målgrupperna?
Målgruppen är skärgårdstrafiken, fritidsbåtarna och allmänheten.
Det här projektet underlättar både för fritidsbåtar, yrkestrafik och för kollektivtrafiken till sjöss. De farledsförändringar som föreslås på farleder som nyttjas av skärgårdstrafiken kommuniceras med personalen på fartygen under planeringsprocessen.
Det skapas ofta ett engagemang för de frågor som projektet omfattar, när man kontaktar utomstående. När man tar kontakt med fartygsbefäl och andra för att presentera tänkbara åtgärder i farlederna inom ADAPT, så väcks ett intresse och vi får positiv feedback.
Förstår folk runt omkring att EU är med och finansierar det här?
Det är alltid en utmaning. När vi kommunicerar med media och allmänhet om åtgärder i farlederna och landskapsregeringens ansvar i farledsfrågor, tar vi alltid upp att landskapsregeringen är en av parterna i ADAPT som är finansierat med EU-medel. På våra förvaltningars hemsidor finns information om projektet, men det är inte så lätt att hitta. Lead Partner ger ut ett nyhetsbrev. Vi har deltagit i Sjöfartens dag med info om projektet och EU-finansieringen.
Kan du beskriva ert projekt med sex stycken ord? Vad handlar det om?
ADAPT är bra: Assuring Depth of Fairways for Archipelago Public Transportation
Det här är ju ett gränsöverskridande samarbetsprojekt. Varför väljer man att jobba med människor och organisationer i andra länder?
Att öppet dela erfarenheter inom ett gemensamt område sätter igång en kreativ process som leder till att deltagarna utvecklas positivt snabbare. Ett plus ett blir inte två, utan tre eller t.o.m. fyra. Det är utmanande och stimulerande, sätter ingång nya tankebanor och skapar en känsla att vi tillsammans utvecklar branschen.
Det är jättebra att få diskutera olika frågor och utmaningar. Från en konkret sak kommer man in på principiellt stora frågor och värderingar. Det skapar en förståelse, när diskussionerna alltid sker på flera plan utifrån en konkret fråga.
Vi har diskuterat våra utmaningar och gjort upp regionala åtgärdslistor, t ex om intermodala kopplingar, det vill säga när man byter från ett trafikslag till ett annat i kollektivtrafiken. Vi har diskuterat principer för vinterturlistor, servicenivå och vems behov man skall utgå från.
Har ni någon kontakt med andra projekt?
Genom CB-projektledarträffar har vi kontakt med andra CB-projekt på Åland.
Vad blir kvar, tror du, när projektet är slut?
ADAPT kommer i vissa fall att resultera i åtgärdsplaner för ”fysiska” förbättringar i farlederna för att uppnå målsättningarna med ADAPT. Det kan i vissa fall röra sig om muddringsbehov, förändrade utmärkningar eller helt nya farledsdragningar. De farledsplaner som upprättas inom projektet och godkänns kommer till slut att hamna i trafikverkets databas och synliggöras på både digitala- och papperssjökort.
Vi kommer att ha ett bättre underlag för de rutiner som vi behöver för trafikplanering, intermodala kopplingar, upphandling av trafik mm genom de workshops som vi genomfört med SLL.
Vad ser du som framgångsfaktorer när det gäller gränsöverskridande projekt?
Öppenhet och kommunikation.
Något annat du vill tillägga?
Det är ett intressant projekt med många engagerade parter. Det belyser både skillnader och likheter i förvaltningskultur och avgränsningar gällande ansvar hos myndigheter.
* * * * *
Med det avslutar jag mina intervjuer för den här gången. ADAPT pågår till mitten av 2019, så vi kommer att uppdatera med kompletterande intervjuer och berättelser efter hand.
