RIBS Rolling Images in Business Startups – business simulation and media literacy for young people

By Ester Miiros-Hollsten, Contact Point Åland
Published on 6.8.2018
Type of content: Interview

In English

To participate in any RIBS activity is an energy boost. You are surrounded by young people, talk, laughter, mobiles, cameras, commitment, mind maps, friendship, ideas, and sharing. It is about young entrepreneurship and media literacy. There have been entrepreneurship courses, local and international workshops and international exchanges.

Sofia 16 from Åland - Why RIBS?

The English and Swedish articles differ from each other. In English we have an interview with Sofia Lahtinen, one of the end users from the target group, and in Swedish the article also includes thoughts and reflections by two project managers, one from the Lead Partner organisation, Teresia Blomberg, and one from Åland, Emelie Hanström.

This interview is from summer 2017, when Sofia was 16 years old and the project had been going on for less then two years.

Who are you?

My name is Sofia Lahtinen, I am 16 years old, I live on the small island Enklinge of Åland, but also in Mariehamn, where I am studying.

Why did you want to participate in this project, in RIBS?

It was quite an easy decision for me, because I am in the board of SKUNK (the Archipelago Youth Association of Åland), which is a partner in RIBS. And I have been involved in another EU project, Young Voices, before, and I gained a lot of experience from that, so I just thought it would be fun. Why not try this one, too? And I don´t regret it at all.

What have you done?

I went on my first trip with RIBS to Gotland one and a half year ago, and it was great. We were three from Åland, who went to a school in Visby and made films together. So, I just continued and participated in the first international camp in Nagu last year. We are about 20 participants from Åland in this RIBS project.

What are the results so far?

Besides the camps – we had one in Åland in May - we have done some joint student companies. I was involved in one partnership with Gotland and Stockholm about anti-bullying. There were some girls who had experienced some cyberbullying, they have made a video and gave lectures about it in Gotland and in Åland. They came here, and I was kind of their host and presented them at the library. I was in the marketing team together with another girl. It was more like something we arranged together, not a company, and they will perhaps continue with it.
On this camp in Lappo we created another company. We started with a lot of ideas in our group and we picked one, car-pooling, and we will continue with this idea together with another group, who had the same idea. Especially here in Åland the buses don’t go so often, and we don’t drive cars yet, so it would be nice to go with somebody already driving the route. We will try to do it, but right now everybody is so occupied with the last days in school this spring. There is a real need for this kind of service in the archipelago and remote areas. So, I really hope that we will try to make this in reality.

Has this project changed you/your life in some way?

Not really, but I have got a lot of new contacts, and in that sense it has broaden my perspective. In an international project, you have to go out of your comfort zone.
I have talked to different people from different countries, and we have exchanged our ideas and thoughts.

What has been easier than you expected?

It has been easier to talk to other people from Estonia, Pargas and Sweden. I thought there would be country borders, but everybody talks to everybody, and in my group on the last camp we were all from different regions.

What has been more difficult or challenging than you expected?

Maybe to continue after the camps. We just can’t meet so often, when we are from different regions. So you have to try to keep in contact with the others in the joint student company. We have a leader, and I think she will maybe do it, but everyone has had so much at school right now.

What are you most proud of?

I have been to two international camps. We have had so much fun, and we have a lot of good ideas. I’m also proud of the joint student companies we have created.

Do you think people understand that EU has financed the project and the different activities?

I think it is quite hard to get them understand that, for right now here on Åland it is SKUNK they think about, not EU. I really don’t know how to do it better. We always have the EU flag, so perhaps it will be an unconscious thing for people. For me it is clear, but I don’t know about other people.

What is next (for you) in the project? What lies ahead?

I will go to Gotland in July for a festival that they are arranging. We are three from Åland ,who will be documenting it. They have promoted it as an alternative to Stockholmsveckan in Visby, it’s like a non-alcoholic music and food festival as well as an international multi-cultural festival. It will be interesting to see how it turns out, because I haven’t heard much about it yet. Perhaps we can take the concept to Åland as well?

What do you think will remain, when the project is over?

I really hope that some of the joint student companies will continue, as well as the contacts between the participants. It is a great advantage to know people in different regions. I have already made friends with people active in the project, and I really think we will stay in contact in social media after the project.

What are success factors for cross-border projects, according to you?

Well, in the camps we have stuff we have to do, but also a lot of fun as different activities and games, which make the bonds between us stronger. It is very important to get closer to each other. If you feel comfortable with the person you are talking to and working with, you can talk more freely and discuss all ideas. The method of involving all makes the camps so successful, and especially this last camp. The activities got us closer to each other, and at the end of the camp we really trusted each other. It is a great result. English is the language on the camps, and everyone isn’t comfortable with that in the beginning. But when you learn to know each other it’s easier to talk freely in English, even you if you say the wrong word or if you can’t remember the words in English. We try to help each other, and it’s easy, when most of us speak Swedish.

The project in six words – what is it all about?

I think it is about connecting countries, establishing contacts and encouraging creativity.

På svenska

RIBS Rolling Images in Business Startups – företagssimulering och "medialäskunnighet" för unga 

Att besöka någon av RIBS verksamheter är en energikick. En mångfald ungdomar, prat, skratt, mobiler, kameror, tankekartor, upptåg, vänskap, delande och engagemang sköljer över en.

Projektet RIBS bygger vidare på ett gott partnerskap från tidigare med några nya partner. Grundidén har varit att föra samman ungdomar från landsbygdskommuner och låta dem lära sig mer om digitala medier och företagsamhet med hjälp av experter.

Genom att stimulera till internationellt samarbete och idégenerering på olika sätt har RIBS gjort en stor skillnad för deltagarna.

Någon har gjort en dokumentärfilm som tävlar på nordisk nivå, en annan en framgångsrik musikvideo, några har skapat sina sommarjobb, några marknadsföringsmaterial för företag, några gör event, någon har hittat ett helt nytt intresse, – och de flesta, om inte alla, har vidgat sin värld, sett nya platser, prövat nya saker och fått nya vänner.
Det är en livserfarenhet som gör skillnad och som de bär med sig i sin ryggsäck in i framtiden och som kan generera ”vad som helst”.

Fem regioner

Projektet har genomförts i fem regioner: Pargas, Åland, Estland (tre partner), Gotland och Stockholm.

Pargas stad är Lead Partner. 
Projektansvariga Teresia Blomberg berättar kort om bakgrunden:

- Det fanns inget för kulturella aktiviteter i det nya CB-programmet. Och då tänkte vi på entreprenörskap, eftersom vårt gymnasium jobbar med företagsamhet. Så vi har den delen, och de andra partnerna har mer kreativitet och media. Det har varit en bra kombination. Det är inte traditionellt företagande, de här Joint Student Companies, utan mer nytt, t ex marknadsföringsfilmer för lokala företag och sådant. Alla de här områdena passar för glesbygden. De kreativa branscherna är inte platsbundna. Det har fungerat bra.

Och Central Baltic är en bra finansieringskanal för oss, det blir konkret lokal nytta.

Metoder för utveckling

Metoderna har varit lokala workshops varvat med internationella läger för att skapa ”Joint Student Companies” som företagssimulering.
Bland annat har ungdomarna fått jobba med följande frågeställningar:

- Hur kan vi göra våra intressen eller hobbyn till företag?
- Vad kan vi erbjuda lokala företag eller våra hemkommuner?

Teresia berättar:

- En gång i halvåret har vi haft internationella workshops för ungdomar, - en i varje region. Och så har vi haft massor av mindre utbyten mellan studerande, lärare och ledare som har träffat varandra. Vi har också haft många lokala träffar och kurser. Det är ju det som är grunden i projektet.

När jag frågar Teresia vad hon är mest stolt över nämner hon två saker – dels att projektet blev godkänt och att man fick finansiering. Det är många partner och mycket personal, vilket behövs, när man jobbar med ungdomar.

Exemplet Åland

Och det andra Teresia nämner är ett exempel från Åland:

- Emelie, projektledaren där, hade skickat ut en enkät till ungdomarna i början av projektet om vad de ville göra, och de flesta hade bara velat samarbeta med de egna lokalt och kanske från grannkommunen. Och nu hade hon gjort det på nytt, och nu var inställningen en helt annan: Jo, de får gärna komma hit, och yes, det kommer folk hit utifrån. Hon har alla platser till workshopen fulla, utan att ha annonserat. Det tycker jag är kul.

Emelie Hanström, projektledare på Åland, berättar att projektet bara på Åland har ordnat 41 lokala workshops, deltagit i 11 utbyten och fem internationella RIBS-läger. De åländska aktiviteterna har samlat 120 unika deltagare, varav 92 kommit från skärgården! 
Eftersom de små åländska skärgårdsskolorna kan ha alltifrån 2 till 19 elever i hela högstadiet (!), så inser man att projektet haft en mycket stor genomslagskraft.

Hela projektet har genererat minst 30 gemensamma företagsuppslag.

Vad består när projektet är över?

- Vad hoppas du, Teresia, att är kvar, när projektet är slut?

- Jag hoppas att företagsamhetskurser är etablerade i alla deltagande skolor (mest gymnasier) och att partnerna har hittat ett nytt sätt att jobba på tillsammans med ungdomar. Och att ungdomarna har fått nya kontakter och idéer – de jobbar ju med sina gränsöverskridande företagssimulationer, och de gör någonting konkret.

Sofia, varför ville du vara med i RIBS?

Jag har också intervjuat deltagare, bland annat Sofia Lahtinen, nu 17 år, som är styrelseledamot i SKUNK, Skärgårdsungdomarnas intresseorganisation, på Åland.

- Varför ville du vara med i RIBS?
- Jag hade varit med redan i Young Voices, ett annat EU-projekt, och jag lärde mig mycket. Så jag tänkte, varför inte vara med i det här också?

- Kan du nämna någon av era företagsidéer?
- Det var några deltagare som hade varit utsatta för mobbning, så de gjorde en video och åkte runt och besökte skolor. Där var jag med och planerade marknadsföring och var värd för dem, när de kom till Åland. En annan idé vi jobbat med handlade om en bilpool för skärgårdsunga. Kommunikationerna är en utmaning i glesbygden, bussarna går sällan.

- Vad har varit lättare än du föreställt dig?
- Att umgås med folk från andra regioner. Jag trodde det skulle vara med landsgränser och skilda grupper, men vi har haft det jättebra. Alla talar med alla. Och vi har blivit vänner och har kontakt via sociala medier helt utanför projektet. Och det tror jag kommer att bestå. Genom alla aktiviteter på lägren, så har vi kommit nära varandra. Vi har gjort uppgifter och löst problem, men också haft fritid. Och ju bättre vi lär känna varandra, desto öppnare kan vi diskutera alla idéer och alla kan komma fram.


-Teresia, vad är framgångsfaktorer enligt dig, när det gäller internationella projekt?

- Framgångsfaktorer för mig är ett bra nätverk. Och bra projektledare. Projektledare är otroligt viktiga. Med bra projektledare kan man göra vad som helst. Och det har vi haft! RIBS är ett riktigt bra projekt!

* * *