På svenska
Ön Rödhamn – utposten mot havet
Det burrar i kroppen. Håret flyger åt alla håll. Jag sitter på akterdäck i en tio meters tidigare remmarbåt. Kranen är borta, och lång och stadig går den genom vågorna. Kapten idag är Brage Jansson, Åländska Segelsällskapets verksamhetschef, och vi är på väg ut till ön Rödhamn söder om fasta Åland. ÅSS driver två gästhamnar: en i västra Mariehamn och en på Rödhamn.
Finfina droppar stänker på mitt block, där jag sitter. Ungtrutar seglar ovanför, och på håll ser jag Tallink Siljas fartyg komma in till Mariehamn.
- Det blev bättre än väntat, säger Brage nöjt, när vi har stigit i land ute på Rödhamn. Ett nytt servicehus med sex stycken duschar och ett nytt diskrum för båtgästerna har byggts tack vare projektet Smart Marina. Solfångare värmer diskvattnet, och en solcellspark skall säkra att det finns tillräckligt med el.
Huset är synnerligen väl placerat och anpassat till den karga skärgårdsmiljön. Byggnaden är också vacker och funktionell. Eftersom man inte ville spränga, har den placerats med ena hörnet på berget, och resten på pelare, vilket gav ett extra utrymme för teknik under huset. Terrasserna är anpassade mot berget, och utformningen gjordes på plats. Både arkitekt och snickare får beröm. Den gråsvarta slamfärgen som museibyrån valt gör att byggnaden smälter in i omgivningen.
När vi träffar Anette Gustafsson, som driver gästhamnen och caféet, får vi höra att elen inte räcker till för elstolparna nere på bryggan. Den elen kopplas först bort, om kapaciteten inte räcker till allt. Sist drabbas de två nya kylskåpen, som nu finns till Anettes glädje i caféet.
- Vi har inte kunnat testa anläggningen med full beläggning, eftersom vi inte har lika många gäster som vi brukar pga corona. Våra svenska gäster kommer inte hit i år, men vi har fått nya från Finland, berättar Anette.
- En sådan här satsning ökar kanske inte besöksantalet i sig, men utan den skulle vi börja tappa gäster, analyserar Brage. På ett stort finskt forum för gästhamnar har Brage läst många nöjda kommentarer, och han konstaterar att Smart Marina har varit ett ”vettlöst bra” projekt. Det har lyft många små skärgårdshamnar, som inte skulle ha kunnat förnya och förbättra sin service med egna muskler.
Vi går upp till pumpstationen (som liksom allt annat på ön drivs med solel), dit gråvattnet samlas och långsamt får droppa ner genom ett mossfilter för att sedan rinna längs med berget och via den naturliga vegetationen ut till havet. Varje moment minskar näringsbelastningen i Östersjön.
På väg tillbaka till caféet nere vid hamnen möter jag en man med ett plastfat fullt med disk på väg till servicehuset och en kvinna med ett liknande fat och en liten flicka i flytväst i släptåg. Jag stannar kvinnan och frågar vad hon tycker om Rödhamns satsningar. Paret kom igår från Ekenäs, och Heidi Wigren är nöjd och tycker att det nya servicehuset underlättar mycket.
Nere i caféet njuter jag av en stor kopp kaffe och en färsk kanelbulle, just en sådan som Rödhamn är känt för, och samtalar med Anette om satsningarna.
- Vår gästbastu räcker inte till. Men jag har inte upplevt att man har valt bort den här hamnen för att vi inte har haft dusch. Men nu märker vi att det verkligen uppskattas. Vi får beröm varje dag. Folk duschar på morgonen eller på kvällen, och ingen har klagat på vattnet. Men när vi hämtar varmvatten till caféet för att diska mitt på dagen är det ofta bara ljummet.
- Hur har ditt liv underlättats? frågar jag Anette som har drivit Rödhamn över 20 år – utan el, utan rinnande vatten till för något år sedan. Vad är bäst?
- Kylskåpen! Två nya, och rinnande vatten! Och avloppet – att jag kan hälla ut diskvattnet i ett litet avlopp, säger hon med iver och sveper ut med handen mot kylskåpen i caféet. Tidigare bar vi hit allt handdiskvatten. Och vi bar hit varje dricksvattensdroppe. Och vi bart bort varje hink med smutsigt diskvatten. Oj, vad vi har burit! Vi diskar allt för hand, för vi har riktigt porslin. Nu är det så skönt att ha rinnande vatten, tack vare MASAPO-projektet, och varmvatten, avlopp och el tack vare Smart Marina. Utmaningen är elanvändningen och -förbrukningen. Allt fungerar inte ännu. Det har ju bara varit igång lite över en månad. Gästerna betalar nu 25 € per natt mot tidigare 20 € plus en elavgift, om de vill. Men detta är knepigt, om det inte fungerar. Det blir mycket extra administration.
Småningom är det dags att återvända till kontoret i Mariehamn, och jag beundrar hur nästan osynligt servicehuset är från havet, medan Brage manövrerar båten ut från kaj. Hemåt kör vi mot vind och vågorna är kraftigare. Jag bara sitter och är närvarande. Njuter. Och jag har en ny saltvattensformad frisyr, när jag tacksam över dagens studiebesök stiger i land en halvtimme senare.
Att få se något som verkligen gör skillnad och som kommer att bestå länge gör att också mitt jobb känns meningsfullt.
- Många är bekvämare idag, så för att överleva måste man göra sådana här förbättringar, sammanfattar Brage Jansson. Servicehuset med duschar – många är glada och tycker att de tack vare det kan stanna en natt till, medan andra inte vill ha så många förändringar. Vi kommer att fortsätta förbättra servicen i våra hamnar. Det är nödvändigt.
